Nargö: (estniska Naissaar, ”kvinnoön”; tyska Nargen) är en ö nordöst om Tallinn i Estland.

År 1850 beboddes ön av 155 personer, efter att ha nykoloniserats hundra år tidigare. Folkökningen var stor detta decennium, ty år 1858 bodde på Nargö 188 invånare, de flesta estlandssvenskar. Åren 1853-1856 uppförde öborna ett nytt kapell, men man tillhörde den svenska församlingen S:t Mikael i Reval.

I december 1917 utropade en grupp ryska matroser Nargö till en självstyrande socialistisk rådsrepublik med Stepan Petritjenko som ledare. Redan ca. 10 veckor senare tog tyska styrkor ön i besittning varvid ”republiken” upphörde och matroserna flydde till Kronstadt där bland annat Petritjenko kom att spela en viktig roll i Kronstadtupproret.

Befolkningen var fram till första världskriget i huvudsak svenskspråkig, men öns närhet till den estniska huvudstaden gjorde att andelen svenskspråkiga minskade i samband med inflyttning av ester, dock utgjorde man en tredjedel av Nargös befolkning under mellankrigstiden då Estland var självständigt. Våren 1940 evakuerades öborna i samband med att Sovjetunionen militariserade Nargö.